Stars - The Five Ghosts

När mina gamla favoriter Stars kommer med ett nytt album tas det självklart emot med öppna och en aning partiska armar. Efter bara minuter märker jag att detta är en ytterst ojämn skiva, jag hör delar jag skulle döda för och delar jag vill dö av om vartannat.

Vackra Dead Hearts och ösiga Wasted Daylight följs upp av den skitdåliga I Died So I Could Haunt You som nästan gör mig lite arg. Toppen är dock inte långt borta och redan i nästa spår Fixed förmedlar Stars modern pop-musik i sitt renaste slag.

Det fortsätter på inslagna väg med toppar som He Dreams He's Awake och The Passenger och nederlag som Changes och We Don't Want Your Body.

Betyg: 76

- Hekt OK men inget man minns om 1 år.

Genre: Rock, Indie-Rock

Releasedatum: 21 / 6 - 2010

Bäst: Wasted Daylight

NågotHeltAnnat

Då musiken uppenbarligen står på kollektiv stand by har jag tydligen blivit modebloggare

(eller "Mode Bloggare" som det kanske heter).

Dagens "nej" får gå till Converse i allmänhet och det grisiga i att knyta skosnörena ett varv runt sitt eget ben. Ush, fy och blä!

Återkommer snarast med något relevant.

Letar...

Söker frenetiskt efter något nytt album att sätta tänderna i men det är som att alla artister kommit överens om att "I Juni släpper vi bara skit-album".

Gamla favoriter som Oskar Linnros gör "hissmusik" som liksom flyter genom huvudet och samlar damm i hörnen, gamla härliga Keane skämmer ut sig med sitt nya fullständigt värdelösa skitalbum, det är så sliskigt att jag ibland får fysiskt ont av att lyssna på det.

TACK för det, då kanske man kan vara utomhus istället, musikaliskt sätter vi dock ett stort hopp till Stars nya "The Five Ghosts" (Jag vet, hemskt albumnamn) som kommer brytas ned på väg till jobbet idag.

Blir väl lynchad för detta men...

...förstår inte hypen med Oskar Linnros "Vilja Bli".

Bra texter och trevlig melodi men det är inte särskilt spännande eller vidare underhållande.

Men lite småtrevligt lallande har ingen dött av. Trodde dock att han kunde skapa något nytt och eget efter fantastiska Snook.

Bu!

Citat

Thurston Moore, Sonic Youth:

“Some people see rock & roll as youth culture, and when youth culture becomes monopolized by big business, what are the youth to do? I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture by mass marketing, and commercial paranoia behavior control. And the first step is to destroy the record companies.”

Johnossi - Mavericks

Det har snackats mycket om det stora mörker som lagt sig över Johnossi och bandets tredje hypade studioalbum.

Mörker eller inte, John och Oskar skapar här Sveriges just nu bästa Rock-musik. Det är gradvis stegrande, svängigt, tungt och det tidigare nämnda mörkret sveper liksom in varje låt i mystik och gåtor, något jag kan tycka saknas i dagens svenska (och internationella) musikbranch.

Det finns oändligt mycket mer man kan säga om detta album, man kan bryta ner det i de små partiklar och särskåda varje ton och trummslag. Men jag gör det inte, den råhet Johnossi besitter fungerar bäst så här, stäng av tänkandet och analyserandet.. Lyssna bara.

1. "Mavericks"
2. "Dead End"
3. "Houses"
4. "Roscoe"
5. "Bed on Fire"
6. "What's The Point"
7. "No Last Call"
8. "Come Along (There's A Gene)"
9. "Worried Grounds"
10. "Sickness"

Betyg: 85

Genre: Rock, Indie-Rock

Releasedatum: 28 / 4 - 2010

Bäst: Dead End, No Last Call

Lyssna: Spotify

Mellanslag

I förbifarten kan nämnas att Johnossis senaste Mavericks överstiger förväntningarna samtidigt som Robyns Body Talk Pt. 1 hittills varit lite av en besvikelse.

För övrigt ger Owl City och Melissa Horn mig kraftiga obehagskänslor.