Salem (Al Fakir) - Astronaut

Det är i de sorgsna balladerna och kärlekssångerna som Salem når upp till sin fulla potential. Visst, det var med glädje och busighet han tog Sverige med storm. Men jag tror det är med lugnhet och finess som han håller folket kvar.

De två första spåren är, i jämförelse med i princip hela debutalbumet This Is Who I Am, väldigt lugna och tillbakalutade. Båda spåren är riktigt, riktigt bra. Kanske speciellt Astronaut som är en fantastisk kärleksförklaring.

Det stämmer nog som många kritiker hävdar, att Salem vuxit ifrån lite av den barnsliga glädjen han visat upp tidigare. Sen tror inte jag att han är en sur gubbe nu (som man kanske kan tro av skivomslaget). Förhoppningsvis är det bara så klyschigt att han mognat i sin musik och på så vis tagit den till en ny nivå. För en ny nivå är det verkligen. Debuten var bra, det här är väldigt bra: trallvänligt, medryckande och vackert på samma gång.

Höjdpunkter är för mig tidigare nämna Astronaut och Cold Shower. Även Bluest Eyes och Mirror känns som självklara toppar.
I och med detta album borde Salem hävda sig som sveriges bästa soul-pop-stjärna. Kan det slå ute i stora världen?

Betyg: 8/10 - Stabilt, spännande och bra!
Bäst: Astronaut

1. Cold Shower
2. Astronaut
3. Now's the Time
4. It's Only You Part II
5. Roxy
6. Bluest Eyes
7. Tweleve Fingers
8. Purple Lady
9. Mirror
10. One Of The Others
11. Black Sun Black Moon [Demo]