Först vill jag bara klargöra mina fördomar och anledningen till varför man omöjligt kan lyssna objektivt på Deportees tredje album.
Jag kan se det framför mig, hur de fyra helyllekillarna 365 dagar om året pulsade genom snön (för ja, det är snö året om i Umeå) i 25 minusgrader för att ta sig till folkets hus där någons pappa lovat att ställa fram ett halvfärdigt trumset och några ostämda gitarrer.
Jag kan se när de varje fredag spelade på den lokala fritidsgården och hur bygdens tanter tyckte pojkarna var "så trevliga och duktiga". Man kan bara inte tycka illa om dessa pojkar.
Vare sig detta är sant eller inte har pojkarna blivit en självklar förebild för hela Umeå, Norrland och Sverige. Glöm Lapporten och Midnattssol: Deportees ÄR Norrland 2009.
Att de nu släppt det bästa svenska albumet på kanske hela 2000-talet gör inte saken sämre.
Under the Pavement - The Beach är tankfull pop-soul-funk levererade med sådan inlevelse att det är omöjligt att inte beröras. Sångaren Peter Stenberg sjunger med sin fantastiska säregna falsettröst (nej, inte falsett som Håkan Hellström) och allt känns bara helt perfekt.
Det är svårt att skilja sig från mängden när det gäller det här... För ingen tycker något illa om Under the Pavement - The Beach. Alla älskar den för att det är omöjligt att inte göra det.
Ursäkta The Hives, Mando Diao och Swedish House Mafia men det är Deportees som på allvar kan ta upp kampen med Abba som sveriges största band genom tiderna.
Framför mig ser jag ändå fyra pojkar på väg till Folkets park i Umeå för sin första spelning inför mormor, morfar och 10 vänner.
1. Turn Back Time
2. Under the Pavement - The Beach
3. Will You Talk (If I Listen)
4. When They Come
5. When I Feel Too Free
6. Tell It To Me Like You Told It To Them
7. Back To Nature
8. Wherever I Lay My Head Tonight
9. I'm Ready For It
10. Out Of Love
11. I Wanna Be In Your Gang
Bäst: Turn Back Time, When They Come, Out of Love.
Betyg: 93/100..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar