Ett av mina favoritband under 2000-talet Metric har inte släppt ett album sedan 2005 och det fantastiska Live it Out. På grund av detta, med nutidens mått, ganska långa uppehåll hade jag nästan glömt bort sångaren Emily Haines och hennes manliga trio.
Därför blev det en glad överaskning, dels när jag fick skivan, och dels när jag lyssnade igenom den. För det här är något jag gillar; kanadensisk skränig indie-punk. Från första stund i Help I'm Alive är jag fast i Emilys häftiga röst och de intressanta texterna.
Skivans styrka och anledningen till att man håller intresset uppe i nästan en timme är flörtandet med olika stiler och genrer. Det är som en härlig mix av Mew, Band of Horses, The Sounds och mest av allt Stars, som likt Metric också kommer från Kanada.
Jag hittar snabbt några guldkorn och personliga favoriter. Den snabba och rockiga Gold Guns Girls och plattans solklara "crowd pleaser" Gimme Sympathy är början på skivans topp. En topp som fortsätter med den lite lugnare Collect Call som för tankarna till Broken Social Scene. (kanske inte så konstigt då både Emily och James Shaw även spelar med dem.) Efter detta kommer snabbt skivans kanske bästa och mest intressanta låt Blindness och "kings of Leon-rockiga Stadium Love.
Skivan avslutas med två akustiska versioner av Help I'm Alive och Gimme Sympathy som självklart är bra men får tas med en nypa salt, jag har aldrig varit mycket för att ha samma låt två gånger på samma album. Det blir lätt så att man klickar förbi slutet.
1. Help I'm Alive
2. Sick Muse
3. Satellite Mind
4. Twilight Galaxy
5. Gold Guns Girls
6. Gimme Sympathy
7. Collect Call
8. Front Row
9. Blindness
10. Stadium Love
11. Waves (B-Side)
12. Help I'm Alive (Acoustic)
13. Gimme Sympathy (Acoustic)
Betyg: 7/10 - Trots topparna och jämnheten saknas de riktiga Bergen.
Bäst: Gimmie Sympathy, Blindness
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar