
Jag blir dock vid första lyssningen aningen överraskad, inte direkt besviken, men förvånad. Det låter inte som "the shit". Det är drömskt och lite försiktigt förförande men ingen Wow-känsla infinner sig direkt.
Det är snarare när man satt sig in i skivan och tagit sig tid att lyssna på spårens olika nyanser och lager som man förstår soundet på en djupare nivå, och då blir det plötsligt fantastiskt bra, allt vilar på en musikaliskt och modern säkerhet som inte får underskattas.
På något sätt tilltalar den ens drömska sida, för det är så jag känner det, som en svårfångad dröm ur en barndomsfilm. (läs den Oändliga historien)
Höjdpunkterna för mig är i nuläget ganska tydliga: Öppningsspåret things will never be the same again som trots sorgsen sång ger ett glatt och öppet intryck tack vare bakgrundsmusiken och klinkandet. Jag tycker även att "djurparks-genren" i Ecstacy går hem ordentligt. En tredje favorit är Masterplan som med sin fantasi säkerligen skapades under en bättre, om än lugn, förfest i en liten lägenhet i en stor stad med några flummiga figurer. Missa heller inte fantastiska Intermezzo. Like a movie!
- things will never be the same again - 3:34
- from africa to málaga - 2:50
- ecstasy - 3:33
- are you still in vallda? - 2:34
- my love - 3:12
- intermezzo - 2:48
- my hopes and dreams - 2:43
- masterplan - 2:48
- me & dean - 2:42
Bäst: Things Will Never Be The Same Again, Masterplan
Fan vad roligt att du tog med den skivan. Den har spelats väldigt mycket hos mig. Första spåret är som du säger, det bästa.
SvaraRaderaKommer en recension på U2 sen?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSjälvklart!
SvaraRaderaLängtar. Plus en recension på The Claw!
SvaraRadera